Stad utan liv


Några kråkfåglar slåss med måsarna om skräp som sakta driver runt i vinden. En ensam cyklist passerar och ett par personer flanerar förbi utanför de öde affärerna. Trots solen och den relativa värmen är uteserveringarna tysta och öde. Detta skulle kunna vara en bild av en mycket tidig sommarmorgon innan staden vaknat men det är vad jag ser när jag går på Västra gatan en dag i juni veckan före midsommar och det är inte svårt att konstatera att det som tidigare var Kungälvs pulsåder numer för en tynande tillvaro i skuggan av det stora varuhuset på Vita fläcken och att Kungälv fullständigt misslyckats med att skapa ett levande och sammanhållet centrum.

I Västra parken mötte jag en turist. En ung man med en enorm ryggsäck som stod och vred och vände på sin karta. Jag gick fram och frågade honom om jag kunde hjälpa honom på något sätt. Han var på jakt efter Bohusleden och jag visade honom vägen upp till motionscentralen i Fontin och förklarade att han därifrån lätt kan nå Bohusleden. Vi stod och pratade en stund och han frågade mig var Kungälvs centrum egentligen ligger. Det kändes otroligt fattigt när jag blev honom svaret skyldig.

Vatten har en speciell dragningskraft på människor. När jag fortsätter min promenad utefter Västra gatan kommer jag så småningom ner till kyrkan och Gamla torget. Där vänder jag ner mot älven och fortsätter sedan den relativt nyanlagda gångvägen utefter stranden. Den är i stort sett lika öde som Västra gatan men på varje ställe där det finns direktkontakt med vattnet sitter det människor och njuter av solens värme och den vackra dagen. Improviserade rastplatser vid trappor och gamla anläggningsplatser för båtar som nu fått nya användningsområden och jag inser att det ingenstans utefter hela älvstranden, från Gamla torget ända upp till Komarken, finns en riktig plats för umgänge och mitt i vägen ligger kexfabriken som en stoppkloss.

Jag tvingas lämna vattnet där, ser det inte ens när jag kommer ut till trottoaren parallellt med Strandgatan. När jag passerar systembolaget är där full kommers. Utanför de nybyggda bostäderna avlöser bilarna varandra på parkeringsplatserna, försvinner efter att de lastats fulla med midsommardricka. Ingen är intresserad av det som bjuds på gågatan intill. Väl tillbaks på Vita fläcken, där jag började min tur, undrar jag vad som gått fel i en stad där det enda som lockar människor är systembolaget och en koloss till varuhus. En stad där den tilltalande älvstranden är outnyttjad och i stort sett otillgänglig och där ett beslut just klubbats att åter befolka kommunhuset med politiker och tjänstemän i stället för att försöka få hela staden att leva genom att ge plats för bostäder och handel.

Ursprungligen publicerad i Kungälvs-Posten 2012-07-17

Intressant?

Läs även andra bloggares åsikter om

Advertisements

Kommentera

Fyll i dina uppgifter nedan eller klicka på en ikon för att logga in:

WordPress.com Logo

Du kommenterar med ditt WordPress.com-konto. Logga ut / Ändra )

Twitter-bild

Du kommenterar med ditt Twitter-konto. Logga ut / Ändra )

Facebook-foto

Du kommenterar med ditt Facebook-konto. Logga ut / Ändra )

Google+ photo

Du kommenterar med ditt Google+-konto. Logga ut / Ändra )

Ansluter till %s