Ett inlägg i affekt


Det finns ett gammalt klipp på en ung Anders Borg när han i TV säger ”Om jag vore statsminister skulle folk gå göra exakt vad dom ville själva”. Nu är han inte statsminister, men ändå en av Sveriges styrande män och se hur det gick med att välja själv. Sanningen är att idag, när Borg verkligen får bestämma, är Svensken mer ofri än någonsin. Borg står nu bakom ett förslag från sin chef som säger att vi skall, rent av kanske måste, jobba till vi blir 75. Medlöpare till förslaget, företrädesvis yngre med lätta arbeten och hyfsat gott om pengar, kallar dom som inte vill jobba till 75 för lata och tycker det är självklart att vi skall jobba till vi blir 75. Anledningen till att vi skall jobba längre är att allt färre skall försörja allt fler och att pengarna helt enkelt inte räcker till. Ett argument jag kan förstå men inte anser håller.

Det slösas i dag med allmänna medel på alla politiska nivåer, från tjänstemän upp till toppnivå. Kontrollen över vart våra skattepengar tar vägen är i många stycken bristfällig, för att inte säga obefintlig och de pengar som är avsedda att finansiera vår gemensamma tillvaros väl och ve rinner ur hålen i fickorna på dem som att satta att förvalta dem och hamnar på ställen där de inte gagnar skattebetalarna det minsta. Varför talas det så lite om detta ohemula slöseri som sker, om alla dessa pengar som slösas bort utan att göra någon som helst nytta? Det senaste exemplet med riskkapitalbolag som driver vård och skola på skattebetalarnas bekostnad är bara toppen på ett isberg och det är inte konstigt att statskassan sinar.

Politikerna stryper utflödet ur de kranar som leder till skattebetalarnas väl för att  i stället öppna dom för fullt till plånböcker som redan är tjocka. Välfärden far illa, infrastrukturen missköts och arbetslösheten skjuter i höjden. Människor ses som maskiner som skall fungera oklanderligt och när dom inte längre gör det har dom inget värde och kan därför kastas ut ur systemet.

Ungdomsarbetslösheten i Europa, och Sverige, är över 20% och våra politiker vill höja pensionsåldern och importera arbetskraft. Det är att börja i fel ända. Ägna kraften åt att ge ungdomarna en adekvat utbildning som passar de jobb som finns i stället för att 55-åringar skall tvingas sätta sig på skolbänken för att sedan finna att få vill anställa dom. Med ungdomarna i arbete är vi en bra bit på väg mot en bättre balans. De ungdomar som i dag är arbetslösa riskerar att hamna helt utanför såväl en vettig arbetsmarknad som pensionssystemet. Sex timmars arbetsdag skulle också ge fler arbete och minska utslagningen som sker på grund av att människor arbetar för mycket och för hårt. Allt färre arbetar i dag allt mer i stället för att låta fler arbeta, men lite mindre och kanske göra att det totala antalet arbetade år över tid ändå blir större eftersom människor med tunga arbeten skulle kunna arbeta fler år. Men detta kommer sannolikt att dröja dels eftersom politikerna anser, utan att säga det högt, att en viss arbetslöshet är bra eftersom den håller nere lönerna och dels för att den regering som sitter nu genom åren varit mot allt var förbättringar och förändringar för arbetarna heter. Under tiden tvingas allt fler ut från den ordinarie arbetsmarknaden in i arbetslöshet, vikariat, påtvingat egenföretagande som ”konsult” och ett meningslöst Fas3.

DN, SvD, Aftonbladet, Aftonbladet, Expressen

Läs även andra bloggares åsikter om , , , , , , , , , , , , , , ,

Advertisements

5 reaktioner på ”Ett inlägg i affekt

Kommentera

Fyll i dina uppgifter nedan eller klicka på en ikon för att logga in:

WordPress.com Logo

Du kommenterar med ditt WordPress.com-konto. Logga ut / Ändra )

Twitter-bild

Du kommenterar med ditt Twitter-konto. Logga ut / Ändra )

Facebook-foto

Du kommenterar med ditt Facebook-konto. Logga ut / Ändra )

Google+ photo

Du kommenterar med ditt Google+-konto. Logga ut / Ändra )

Ansluter till %s