Hellre foliehatt än dumstrut


Det kommer aldrig att kunna bli som i Tjernobyl sa dom tvärsäkert.
Allt är så mycket säkrare och bättre i Fukushima och japanerna vet vad dom håller på med.Ta av dig foliehatten, lilla gumman, och läs på, så förstår du att det inte finns nån anledning till oro. Ingen anledning alls, och kärnkraften är guds gåva till mänskligheten.

Nu är det en dryg månad senare.
Härdsmältan är ett faktum och haveriet har uppgraderats till en sjua* på en sjugradig skala. Fortfarande har man inte reaktorhaverierna under kontroll, teknikerna utesluter inte att strålningen kan öka ytterligare och evakueringszonen runt kraftverket ligger nu på ungefär fyra mil. Ingen vet när, eller om, livet i Fukushima kommer att kunna återgå till det normala. Tur i oturen att vindarna var västliga när det var som värst. Vad som kunnat hända om Tokyo legat i vindriktningen vill ingen tänka på.

Ända sedan Marie Curies dagar har människan fascinerats av radioaktivitet och vad den kan göra för oss. Med tiden har vi också erfarit vad den kan göra med oss. Att den i stora doser är skadlig vet vi nu med säkerhet. Visst kan man i dag vistas i Tjernobyl men bara korta stunder och kläderna man har på sig skall man slänga efter besöket. Vissa av Marie Curies tillhörigheter är än i dag så smittade av radioaktivitet att de förvaras i blylådor och stora delar av hennes laboratorium, som i dag är ett museum, har bytts ut eftersom de var så smittade. Flera av pionjärerna, så även Marie Curie, dog i skador relaterade till strålning.

Kärnkraften är, och kommer alltid att vara, en riskfylld energikälla, just på grund av att den genererar strålning. Avfallet, som det ser ut i dag, kräver slutförvaring i upp till 100 000 år innan det kan anses som riskfritt. Ett avfall som vi alltså, utan att blinka, skickar vidare till kommande generationer att ta hand om. Den fjärde generationens reaktorer, som ännu bara finns på försöksnivå och har lång tid kvar till fullskalig användning, kommer att kunna använda sig av upparbetat avfall och därmed begränsa avfallets riskfyllda tid till ”bara” 500 år. Då ligger i stället riskerna i långa transporter och upparbetning av avfallet.

Vad gäller kärnkraft bär jag hellre foliehatt än dumstrut.

*Sju är den högsta nivån och har tidigare bara använts vid olyckan i ukrainska Tjernobyl 1986. En olycka av den magnituden innebär att så stora mängder radioaktivt material läckt ut ur reaktorerna att det finns risk för skador på människor och miljö över en större yta.

Intressant?

Läs även andra bloggares åsikter om , , , , , , , , ,

Annonser

Kommentera

Fyll i dina uppgifter nedan eller klicka på en ikon för att logga in:

WordPress.com Logo

Du kommenterar med ditt WordPress.com-konto. Logga ut / Ändra )

Twitter-bild

Du kommenterar med ditt Twitter-konto. Logga ut / Ändra )

Facebook-foto

Du kommenterar med ditt Facebook-konto. Logga ut / Ändra )

Google+ photo

Du kommenterar med ditt Google+-konto. Logga ut / Ändra )

Ansluter till %s