Den största synden


För en tid sedan pratade jag med en vän som följer min blogg. Han undrade varför jag jämt var så arg numer och sade sig sakna de inlägg där jag ”reflekterade över livet och mitt varande”.

Jag har funderat över det där sedan vi hade vårt samtal och har även bläddrat bakåt i min blogg och inser att han har rätt. Det var länge sedan jag skrev något annat än arga inlägg om korkade människor och andra avarter. Sanningen är att jag tröttnat på det introverta navelskåderitet och nånstans känner mig ganska färdig med det samtidigt som insikten om den sjuka värld vi lever i blivit allt starkare.

Faktum är att ju mer jag bloggar om ämnen som berör mig i stället för om mig själv, desto mer inser jag hur mycket det behövs. Inte bara för min egen skull utan för att väcka ett intresse och skapa ett medvetande hos människor. Kanske är det förmätet att tro att mina ord skulle spela någon roll, att någon av mina läsare egentligen reflekterar men jag är av den bestämda åsikten att varje människa som riktar sina blickar utåt och försöker sätta sig in i helheter utanför sin egen sfär är en vinst för såväl sig själv som mänskligheten och världen vi lever i.

För mig är den största dödssynden likgiltigheten.

Intressant?

Läs även andra bloggares åsikter om , , , , , , ,

Annonser

Kommentera

Fyll i dina uppgifter nedan eller klicka på en ikon för att logga in:

WordPress.com Logo

Du kommenterar med ditt WordPress.com-konto. Logga ut / Ändra )

Twitter-bild

Du kommenterar med ditt Twitter-konto. Logga ut / Ändra )

Facebook-foto

Du kommenterar med ditt Facebook-konto. Logga ut / Ändra )

Google+ photo

Du kommenterar med ditt Google+-konto. Logga ut / Ändra )

Ansluter till %s