Postcard Killers – Liza Marklund / James Patterson


Varför säljer sånt här i enorma upplagor, undrar jag.
Vi blir gödda med lättuggad skit från morgon till kväll och om verkligheten blir obehaglig byter vi kanal, tar en näve chips till och fiser lite lojt i soffan. Om den nu inte kommer FÖR nära förstås, som i form av en självmordsbombare mitt i Stockholm. Då ojar vi oss i flock en stund för att den politiska korrektheten så kräver. Sanningen är ändå att de flesta av oss inte bryr sig ett skit så länge lönen kommer in på kontot som den skall. Så snart vi krävs på ett engagemang som är större än att tända ett levande ljus av en eller annan anledning, att bära ett plagg ev en eller annan färg för att visa sympati för än det ena, än det andra, eller att skriva på protestlistor på Internet blir det alldeles för jobbigt. Panem et circenses, det är vad folket vill ha. Och vi får vad vi förtjänar.

Alltså är det inte konstigt att litteratur av typen Postcard Killers säljer stort.
Den kräver noll engagemang och ett ytterst begränsat ordförråd av sin läsare. Den manar ingenstans till eftertanke och egna reflektioner och funderingar utan serverar allt på ett fat och i ett rasande tempo. Den ställer inga jobbiga frågor och pekar inte finger åt något håll, om  man just i denna boken bortser från Marklunds inlaga i debatten om konst där hon ger en känga åt Anna Odell och en annan åt tvåminutersfilmen ”territorial pissing”. Lite lustigt med tanke på Marklunds egna problem med att skilja verkligheten från konsten.

Det här skulle bli en recension var tanken men sanningen är att det inte finns nåt att recensera. En prolog, etthudratolv kapitel och en epilog. I pocketupplagan 359 sidor. Aldrig har jag läst en bok så snabbt och sällan har jag lika fort glömt. Kommer faktiskt inte ens ihåg namnen på huvudpersonerna trots att jag lade ifrån mig boken för mindre än en timma sedan. Handlingen, ett ungt par far Europa runt, brutalt mördande andra unga par, jagade av en Svensk journalist och en Amerikansk polis styrd av sina känslor, är så fylld av schabloner och klichéer att det stundtals blir skrattretande.

Bokens enda syfte är med sannolikhet att introducera James Patterson för den svenska läsekretsen. Självklart är det mumma att för Piratförlaget att ha USA:s bäst säljande författare på sitt förlag och vad är bättre än att marknadsföra honom med hjälp av en av Sveriges mest sålda författare, Liza Marklund, som också är delägare i Piratförlaget.

Läs vad tidningarna skriver: GP, SvD, Sydsvenskan, DN, Expressen

Intressant?

Läs även andra bloggares åsikter om , , , , , , , ,

Annonser

Kommentera

Fyll i dina uppgifter nedan eller klicka på en ikon för att logga in:

WordPress.com Logo

Du kommenterar med ditt WordPress.com-konto. Logga ut / Ändra )

Twitter-bild

Du kommenterar med ditt Twitter-konto. Logga ut / Ändra )

Facebook-foto

Du kommenterar med ditt Facebook-konto. Logga ut / Ändra )

Google+ photo

Du kommenterar med ditt Google+-konto. Logga ut / Ändra )

Ansluter till %s