Den [oan]ständige sekreteraren


Svenska Akademiens ständige sekreterare, Peter Englund, gör sig skyldig till ett rejält klavertramp när han på sin blogg, som han enligt egen utsago skriver ”i ämbetet”, spyr sin galla över en av Sveriges bäst säljande författare, Björn Ranelid.

Noterar att Björn Ranelid uppmanat mig att följa hans exempel och delta i dokusåpor. Det kommer inte att ske. Däremot har jag inga invändningar mot att han gör så själv. Allt som håller Ranelid borta från skrivandet välkomnas.

Upprinnelsen till denna bittra kommentar är att Ranelid uppmuntrat Akademiens ledamöter att dansa mer, ” de som sitter i Svenska Akademien tror jag skulle behöva ta sig ut från kammaren och börja dansa” vilket för Herr Englund tydligen är synonymt med att ”delta i dokusåpor”. Om Herr Englund överhuvudtaget vet vad en ”dokusåpa” är, är tveksamt med tanke på att man får förmoda att han syftar på danstävlingen ”let’s dance” i sin bloggpost.

Enligt stadgarna skall akademiens syfte vara att ”arbeta uppå Svenska Språkets renhet, styrka och höghet”, något som väl knappast kan vara förenligt med det dess ständige sekreterare nu gett utlopp för; att uppmuntra, kanske rent av uppmana, en av Sveriges bäst säljande författare att avhålla sig från att skriva. Låt vara att Ranelids litteratur inte är i Herr Englunds ”smak” men det är heller inte förenat med något större ”snille” från denne Herr Englunds sida att låta sin aversion (och avund?) mot Ranelids folklighet och popularitet ta sig sådana uttryck. Förståndigt nog har delar av akademins övriga ledamöter tagit avstånd från hans uttalande.

Intressant?

SvD, Expressen, GP, Aftonbladet,

Läs även andra bloggares åsikter om , , , , , , , ,

Annonser

9 reaktioner på ”Den [oan]ständige sekreteraren

  1. Uppenbarligen uppfattade Peter Englund Ranelids inledande utspel som personkritik. Istället för att fortsätta att trappa upp ordkriget så kunde Björn Ranelid ha försökt att släta över efter Englunds förvisso onödigt vassa replik. Det hade varit moget och tjusigt att be om ursäkt, förklara att det inte menades så som det uppfattades och få sista ordet mot akademins sekreterare. Det tycks dock inte ligga för Ranelid som trots sin mogna ålder, sina utmärkelser och sina uppskattade böcker ständigt framstår som en gnällig förlorare.

    1. Allra ”tjusigast” hade varit om Herr Englund knipit igen från början men han kunde inte avhålla sig från att nypa till, och att göra det på ett fult sätt.

      1. Tja. Du har din åsikt och den delar inte jag.
        Jag sympatiserar med Englund. Han har inget att vinna på det här.

        Du beskriver det dessutom som mobbing när två personer träter, till och med när det som här var den i ditt tycke mobbade som började det hela. Ska Englund bara ta emot då menar du? Är det den lott man har när man är begåvad och framgångsrik och var går i så fall gränsen för när det är ok att reagera på andras hån utan att vara en mobbare?

        1. Anser du att Ranelid hånat Englund? På vilket sätt?

          Ranelid är också framgångsrik och begåvad. Skillnaden är att han har ett stort behov av att synas och att tala om sig själv. Gör det honom per automatik till ett legitimt mobbingoffer?

          Dessutom anstår det definitivt inte Svenska akademiens ständige sekreterare att uppmana någon att avhålla sig från skrivandet, vare sig han anser att denne någon skriver rena rama skiten eller bara är avundsjuk för att denne någon säljer bättre och hörs och syns mer. Det går stick i stäv med akademiens stadgar.

  2. Jag tror att det ligger mer bakom än bara uppmaningen att dansa i såpor…

    Björn Ranelid är oerhört förbittrad på kommittén som delar ut Piraten-priset. Han har bland annat officiellt kallat gruppen ”fascister”. Och när Peter Englund fick priset 2001 var det inte populärt hos Ranelid, om man så säger.

    Ranelid känner sig också synnerligen förbigången vid val till Akademien. Och där man kan kanske flika in att Ranelid inte bara skriver böcker och på sin blogg. I debattartiklar (och det är nog detta som Peter Englund refererar till) går Ranelid ganska åt de som inte ger honom tillbärlig respekt (minns Linda Skugges ganska torftiga kritik där Ranelid minsta sagt gick i taket).

    Ranelid är en oftast läsvärd författare. Jag har svårt för honom när han kommer igång kring sin fundamentalistiska tro på skapelseberättelsen mm. Dessutom är han bara jobbig i sin syn på sig själv.

    1. Själv anser jag att det inte anstår vuxna människor att mobba varandra och att Svenska Akademiens ständige sekreterare inte skall uppmuntra författare att sluta skriva.

Kommentera

Fyll i dina uppgifter nedan eller klicka på en ikon för att logga in:

WordPress.com Logo

Du kommenterar med ditt WordPress.com-konto. Logga ut / Ändra )

Twitter-bild

Du kommenterar med ditt Twitter-konto. Logga ut / Ändra )

Facebook-foto

Du kommenterar med ditt Facebook-konto. Logga ut / Ändra )

Google+ photo

Du kommenterar med ditt Google+-konto. Logga ut / Ändra )

Ansluter till %s