Hundraåringen som klev ut genom fönstret och försvann – Jonas Jonasson


Jag har börjat på ”Hundraåringen som klev ut genom fönstret och försvann” två gånger tidigare men, utan att jag egentligen vetat varför, tröttnat redan efter ett femtiotal sidor. Eftersom alla jag pratat med varit odelat positiva och bara haft goda omdömen om boken bestämde jag mig för att ge den en tredje chans snart ett år efter den hamnade i min bokhylla. Min omedelbara reaktion efter att ha läst hela boken är att den kunde varit skriven av Arto Paasilinna. Den är lättläst, framkallar ett och annat leende och även ett par högljudda skratt under läsandet.

Vi får följa den fullständigt sorglöse hundraåringen Allan Karlsson genom livet i två parallella berättelser som, naturligt nog, förenas på slutsidorna. Allan visar sig ha en vidunderlig förmåga att hamna i händelsernas centrum och att världen ser ut som den gör i dag är i själva verket Allan Karlsson förtjänst, enligt boken. Inte mycket blir som Allan tänkt men det blir ändå bra i slutänden. Att Jonas Jonasson besitter en stor portion fantasi och har en stark berättarglädje framgår utan minsta tvivel när han låter Allan råka ut för det ena dråpligare och mer osannolikt än det andra.

Jonasson behärskar språket och stilen och lämnar heller inte några lösa trådar i slutet av boken. Fyrahundra sidor lättsmält avkoppling som inte lämnar några bestående spår mer än ett kvardröjande leende är en bra sammanfattning.

Intressant?

Läs även andra bloggares åsikter om , , , , ,

Annonser

Kommentera

Fyll i dina uppgifter nedan eller klicka på en ikon för att logga in:

WordPress.com Logo

Du kommenterar med ditt WordPress.com-konto. Logga ut / Ändra )

Twitter-bild

Du kommenterar med ditt Twitter-konto. Logga ut / Ändra )

Facebook-foto

Du kommenterar med ditt Facebook-konto. Logga ut / Ändra )

Google+ photo

Du kommenterar med ditt Google+-konto. Logga ut / Ändra )

Ansluter till %s