Tårar över död


I fredags var jag på begravning. En god granne som gick bort alldeles för tidigt.
Väl hemma satt jag en stund i tystnad och funderade på döden och mina möten med den. De tenderar att komma allt tätare ju äldre jag blir. Fullt naturligt, såklart.


Jag minns första gången jag spillde tårar över död.
Jag var sex år. Jag hade nyligen fått min första LP-skiva ”Ballader och Grimascher” och den gick varm på min plastgrammofon med högtalare i locket. Platsen var Folkets Park i Gävle. På scenen stod Cornelis Vreeswijk. Efter spelningen tog min mor med mig bakom scenen och jag fick Cornelis autograf. Han lyfte upp mig, gav mig en kram och en blöt puss på kinden. He had me at hello och har mig fortfarande. Denna, mitt livs första konsertupplevelse, gav mig mitt livs första idol.


Den 12 november 1987 är allt över och jag fäller för första gången i mitt liv tårar över en kändis död. Jag lyssnar på hans sista album ”Till Fatumeh” ibland och kan inte hålla tårarna borta då heller.

GP, DN


Läs även andra bloggares åsikter om , , ,

Pingad på Intressant.se

Annonser

Kommentera

Fyll i dina uppgifter nedan eller klicka på en ikon för att logga in:

WordPress.com Logo

Du kommenterar med ditt WordPress.com-konto. Logga ut / Ändra )

Twitter-bild

Du kommenterar med ditt Twitter-konto. Logga ut / Ändra )

Facebook-foto

Du kommenterar med ditt Facebook-konto. Logga ut / Ändra )

Google+ photo

Du kommenterar med ditt Google+-konto. Logga ut / Ändra )

Ansluter till %s