Spegel, spegel…


Vem är du?
Sällan svarar vi på frågan när vi får den. I stället svarar vi på frågor som ”vad arbetar du med”, ”var bor du” och ”hur ser din familjestatus ut”.  Saker som förvisso ger bitar av oss men bara bitar som andra redan kan se själva. Det är, antar jag, fullt naturligt att vi gör så. I all synnerhet när vi träffar någon för första gången. Säkert förväntar vi oss inte så mycket mer som svar när vi ställer frågan heller.

Frågan kvarstår dock. Vem är du?
Självkännedom, att reflektera över det egna varandet och agerandet. Att se att du är så otroligt lik din mamma som du beskyller för både det ena och det andra, att se att du håller på att förvandlas till din rigida och konservativa pappa, att se att du själv är precis lika gnällig som du håller granntanten för att vara. Enkla exempel, visst, men talande. Så svårt vi har att se oss själva som de vi är. Så få det är som ens försöker.

Vem är du?
Inte ens när vår omgivning håller upp spegeln framför oss ser vi annat än det vi vill se.

Läs även andra bloggares åsikter om , , , ,

Pingad på Intressant.se

Annonser

Kommentera

Fyll i dina uppgifter nedan eller klicka på en ikon för att logga in:

WordPress.com Logo

Du kommenterar med ditt WordPress.com-konto. Logga ut / Ändra )

Twitter-bild

Du kommenterar med ditt Twitter-konto. Logga ut / Ändra )

Facebook-foto

Du kommenterar med ditt Facebook-konto. Logga ut / Ändra )

Google+ photo

Du kommenterar med ditt Google+-konto. Logga ut / Ändra )

Ansluter till %s