Ny livmoder – Varför?


Människan är ett märkligt djur, overkligt korkat för att vara så intelligent. Trots att hon blir alltmer degenererad och alltmer mottaglig för allehanda sjukdomar, trots att världen redan lider av överbefolkning och inte kan försörja de munnar som finns fortsätter hon forska på olika sätt att på mer eller mindre onaturliga vägar föröka sig själv.

Jag har aldrig förstått vår självgodhet och vår enfaldiga tro på oss själva, på att vi inte behöver rätta oss efter naturen, utan att vi i stället skall rätta naturen efter oss. Det har inte gett oss något annat än problem och löser vi ett av dem skapar lösningen ett nytt i andra änden.

Läs även andra bloggares åsikter om , , , , , ,

Inressant?

Annonser

6 reaktioner på ”Ny livmoder – Varför?

  1. Hur avgör vi vilka organ folk får sörja tillräckligt för att vi ska försöka laga eller ersätta dem?

    Folk kan få nya hornhinnor. Är man mindre handikappad med en trasig livmoder än med ett trasigt öga?

    1. Det är helt andra frågor än de jag ställer i min bloggpost, men för att ändå svara: Graden av sorg kan naturligtvis endast den enskilda, drabbade individen avgöra och frågar du mig, som är drabbad av bådadera, om dålig syn eller infertilitet är det största handikappet så är valet mycket lätt.

  2. Varför inte?

    Jag har sedan 16 års ålder vetat om att jag föddes utan livmoder, något som drabbar ungefär 1 på 5-10000.

    Jag lever i mitt eget personliga helvete, jag har i 6 års tid intalat mig själv att jag är en svag länk, ett biologiskt misstag.

    Jag är inte längre rädd för att dö, jag är rädd för att leva. Jag är rädd för att återigen bli lämnad eftersom jag inte är som andra. Att aldrig få en chans för att jag inte är som andra.

    Jag lever bokstavligen på hoppet, det här handlar inte om att jag vill ha biologiska barn, det här handlar om att jag vill ha den möjligheten. Att det finns en liten liten chans att få känna mig som en människa, som en kvinna.

    Det här är jag, andra kanske inte känner såhär, men innebär det att någon har rätt att ta bort mitt hopp?

    Så länge det finns männsikor som känner som jag, och det finns det, världen om finns kvinnor som lever i samma situatuion. Vem har rätt att säga till oss att den här forskningen är onödig? Att säga till oss att ”Ni föddes defekta, sorry, men adoptera då?”.

  3. Saker går snett. Ibland föds vi med ett finger för mycket och ibland med en oförmåga att reproducera oss. Sånt händer stup i kvarten och är inget unikt. Snarare är det mer att förvånas över alla gånger en människa föds utan fel.

    Jag anser inte att en kvinnas högsta värde sitter i hennes förmåga att få barn, liksom en mans högsta värde inte sitter i hans förmåga att producera dugliga spermier.

    Jag anser vidare inte att barn är en mänsklig rättighet som samhället skall betala för. I all synnerhet inte när vi redan är alldeles för många.

    Och ja, till problemet barnlöshet är enligt mig adoption en alldeles ypperlig lösning.

  4. Varför ska vi då hjälpa någon som föds med fel som inte är direkt livshotande?
    Skit i om folk med nedsatt lungkapacitet inte kan springa, de kan ju gå?
    Varför ge benlösa proteser, det är billigare att bara låta dem sitta i rullstol och bo på bottenvåning?

    Det handlar inte om biologiska barn, det handlar om att ge människor ett liv.
    Om jag anser att mitt liv inte är värdigt så finns det inget någon annan säger som kan ändra på det?
    Vissa kan anse att det är ett lyxproblem, men när det leder till alkoholism, drogmissbruk, depression, panikångest, självmord och en ändlös kamp för att få känna sig levande kanske forskningen inte är så dum ändå?
    Om det leder till framsteg inom transplantationer, oavsett kroppsdel så kanske det inte är så dumt?

    Men jag kan bara vara tacksam över att de som tar de riktiga besluten är människor med empati, och inte människor som anser att man ska gilla situationen.

    1. Av ditt svar att döma antar jag att du inte läst texten jag länkade till i mitt förra svar.

      Nåväl… Jag har aldrig sagt att vi inte skall hjälpa människor men ja, jag anser att infertilitet är ett lyxproblem, därmed inte sagt att det är ett ickeproblem som inte behöver lösas. Men är det verkligen ”samhället” som skall se till att vi mår bra i varje enskilt läge och lösa alla våra problem? Har vi själva ingen skyldighet att lära oss leva med våra fel och brister?

      Och för att knyta an till dina jämförelser mellan infertilitet och proteser och rullstolar: Kan man då inte anse att att en adoption är att jämföra med en protes? Kanske skulle man förenkla adoptionsförfarandena och avdramatisera infertiliteten i stället för att försöka lösa den med transplanterade livmödrar?

Kommentera

Fyll i dina uppgifter nedan eller klicka på en ikon för att logga in:

WordPress.com Logo

Du kommenterar med ditt WordPress.com-konto. Logga ut / Ändra )

Twitter-bild

Du kommenterar med ditt Twitter-konto. Logga ut / Ändra )

Facebook-foto

Du kommenterar med ditt Facebook-konto. Logga ut / Ändra )

Google+ photo

Du kommenterar med ditt Google+-konto. Logga ut / Ändra )

Ansluter till %s