Ett doft av det som varit


En skymt i ögonvrån var allt som behövdes. Jag kände omedelbart igen henne trots att hon gick med ryggen mot mig, trots att hon klippt sig. Hon hade sin dotter med sig. Henne träffade jag aldrig under vår flyktiga affär. Under ett kort ögonblick funderade jag på att ge mig tillkänna när jag sakta körde förbi, men varför skulle jag? Hon bade mig att gå och jag gick.
Nog så.

Läs även andra bloggares åsikter om ,

Annonser

Kommentera

Fyll i dina uppgifter nedan eller klicka på en ikon för att logga in:

WordPress.com Logo

Du kommenterar med ditt WordPress.com-konto. Logga ut / Ändra )

Twitter-bild

Du kommenterar med ditt Twitter-konto. Logga ut / Ändra )

Facebook-foto

Du kommenterar med ditt Facebook-konto. Logga ut / Ändra )

Google+ photo

Du kommenterar med ditt Google+-konto. Logga ut / Ändra )

Ansluter till %s