Tankar om tid


Tiden är det som hindrar allt från att hända på en gång lär någon ha sagt. Kanske är det så. Jag tror mer att tiden, eller snarare sättet att mäta och definiera den, är något människan konstruerat för att skapa struktur i sin tillvaro. Att det samhälle vi i dag skapat inte skulle klara sig om vi inte kunde mäta tiden är nog ett obestridligt faktum. Tid är pengar. Vi byter dagligen vår tid mot pengar, en timme mot en dryg hundralapp. Med hundralappen köper vi oss ofta på olika sätt mer tid. Då blir plötsligt pengar tid. Och så går det runt, runt.

Vi organiserar vårt liv i minuter, timmar, dagar, veckor, månader och år och att tidens gång symboliserar något viktigt för oss visar till exempel det ståhej som millennieskiftet förde med sig och alla dessa jubiléer som infaller både nu och då bara för att en viss tidsrymd förflutit sedan något hänt eller de nedräkningar som förekommer inför speciella händelser. Det är också viktigt att prestera på tid; ju snabbare, desto bättre. Vare sig det rör sig om att springa hundra meter, effektuera en tjänst eller producera en vara vinner den som gör det snabbast.

Märkligt är det fenomen att tiden förefaller gå fortare ju äldre du blir. Min egen teori om anledningen till det är att en tidsenhet, egalt vilken, blir en allt mindre del av ditt liv ju äldre du blir. När du är sex år är ett år en sjättedel av ditt liv, när du är sextio, blott en sextiondel.

Säkert finns det andra faktorer som spelar in också. Till exempel att vi som vuxna sällan eller aldrig befinner oss där vi är, i tiden. Vi befinner oss ständigt en bit framför oss själva med tankarna inställda på allt som måste göras sedan, om en stund, i morgon. Allt som måste hinnas med. Eller så befinner vi oss en bit bakom oss själva, fullt upptagna med att rekapitulera det som hänt, älta, ångra, förbanna.

Tror du mig inte?
Testa att fråga någon som just tittat på klockan vad klockan är. Jag garanterar att vederbörande omedelbart konsulterar klockan igen innan hon svarar. Naturligtvis är det en ren reflexrörelse men tänk efter lite; vi ser egentligen ytterst sällan på klockan för att får veta vad den är. Oftast är det för att få reda på hur lång tid vi har på oss till eller hur lång tid det har gått sedan. Barn däremot, har en förmåga att leva i nuet, som förefaller förlorad hos de flesta vuxna

Tid är något vi alla måste förhålla oss till. Vissa tycks aldrig få den att räcka till medan andra förefaller ha all tid i världen. Ibland möter jag också människor som faktiskt har förmågan att befinna sig i sitt nu, som låter sig uppslukas av det som händer exakt här och nu utan att reflektera över det som hänt eller kommer att hända.
Jag avundas dem.

Läs även andra bloggares åsikter om ,

Annonser

4 reaktioner på ”Tankar om tid

  1. Jag står i livet, tiden rinner undan runt mina fötter. Ibland står jag i väntan på att tiden skall förrinna, sen rinner tiden ifrån mig. Jag upptäcker att den tid jag har fått snart är förbrukad och att jag ödslat den med att försöka var uppmärksam på den. Nu stannar jag här, ser upp och njuter. Allt jag har är tid.

    1. Så är det nog för de flesta av oss. Stundom slösar vi utan eftertanke och ibland får vi hicka av insikten att den tid vi har är begränsad. Att stanna upp och njuta där du är låter som ett klokt beslut 😀

Kommentera

Fyll i dina uppgifter nedan eller klicka på en ikon för att logga in:

WordPress.com Logo

Du kommenterar med ditt WordPress.com-konto. Logga ut / Ändra )

Twitter-bild

Du kommenterar med ditt Twitter-konto. Logga ut / Ändra )

Facebook-foto

Du kommenterar med ditt Facebook-konto. Logga ut / Ändra )

Google+ photo

Du kommenterar med ditt Google+-konto. Logga ut / Ändra )

Ansluter till %s