Tänk på döden


Tänk på döden står det över portalen som utgör entré till en kyrkogård jag passerar då och då. Jag har i och för sig sett det på fler kyrkogårdar men det är denna specifika inskription jag ser framför mig när jag nu gör just det; tänker på döden. Kanske beror det på att jag en period för länge sedan bodde just vid denna kyrkogård och att inskriptionen då var det första som mötte mig var gång jag klev ut genom min port. Så är det förmodligen.

Apropå inskriptionen förresten; visst är det lite underligt att så många människor lägger sitt liv i händerna på något vars existens aldrig på något sätt bevisats, som bygger på flera tusen år gamla ord, tolkade och nedskrivna med den tiden som referens. Något som dessutom uppmanar till att tänka på döden i stället för att fokusera på livet. Livet som är det enda reella vi känner till och det enda som vi i skrivande stund har en bevisad möjlighet att påverka. Lika underligt som att så många väljer att inte lyssna när döden kommer på tal.

Nå, det var en parentes. Här sitter jag alltså och tänker på döden och på livet med för den delen. Döden är i mina tankar en befriare. Jag vet att många ser döden som en början på något annat, ett nytt, annat och bättre liv. Kanske är det därför jag uppmanas att tänka på döden när jag kliver in på kyrkogården. För att efter den kommer det riktiga livet. Det som vi nu lever för att dö för att uppleva. Fan trot.

Nej, för mig är döden det definitiva slutet. Döden kommer förr eller senare till oss alla vare sig vi vill det eller ej och jag ser den an med lugn och faktiskt ibland en viss längtan efter dess befrielse. Ibland kan jag känna stark rädsla för den hjälplöshet, ensamhet och smärta som kan komma att föregå döden. Men döden i sig räds jag inte.

Med livet däremot, förhåller det sig annorlunda. Livet är det som skrämmer mig. Livet är en egoism från början till slut. En egoism i vilken det bor så många oklarheter, så många okändheter, så mycket att ta sig förbi och förhålla sig till bara för att komma framåt, för att överleva. Ingen människa skapas för sin egen skull. Varje liv är resultatet av två, förhoppningsvis vuxna individers egoistiska längtan efter att förverkliga en eller annan dröm. Ur detta är det sedan upp till var och en att finna meningen med livet. Den är ingen universell sanning utan något för varje enskild individ att söka.

Ingen annan kan tala om för mig vad jag har att leva för och varför jag skall välja livet framför döden. Det måste jag själv avgöra och det skrämmer mig.

Läs även andra bloggares åsikter om , , , , , , ,

Annonser

7 reaktioner på ”Tänk på döden

  1. Jag tror som du, Ulrika, att döden inte är något att vara rädd för. Men människan är rädd för det hon inte känner, inte kan påverka eller vetenskapligt bevisa. I det ljuset blir döden svår att hantera och lätt att ”tiga ihjäl”. Men jag tycker du påpekar något viktigt: Att vi själva måste avgöra vad vi ska leva för – och att det kan vara skrämmande.

  2. Jag har sett döden ta kamrater, märkligt nog ville många av dessa möta den själva. Gå sa de, jag klarar mej.

    Ingen pratade om Gud, men några bad om hälsningar till sina kära.

    Så enkelt och så fint. Ingen var rädd.

Kommentera

Fyll i dina uppgifter nedan eller klicka på en ikon för att logga in:

WordPress.com Logo

Du kommenterar med ditt WordPress.com-konto. Logga ut / Ändra )

Twitter-bild

Du kommenterar med ditt Twitter-konto. Logga ut / Ändra )

Facebook-foto

Du kommenterar med ditt Facebook-konto. Logga ut / Ändra )

Google+ photo

Du kommenterar med ditt Google+-konto. Logga ut / Ändra )

Ansluter till %s