Ingen människa en ö


Jag är till största del en produkt av mitt eget agerande och stadd i ständig förändring. Ser hela tiden saker hos mig själv och i mitt liv jag inte är nöjd med. Ser livet som ett ständigt pågående projekt och jag tänker att när jag vill förändra mitt liv måste jag göra jobbet själv. Ingen annan gör det åt mig. Ingen annan kan skyllas om jag låter bekvämligheten segra och bäddar in min lättja i en mjuk väv av ursäkter. Att falla in i självömkan och förbanna omvärlden är ingen framkomlig väg. Jag måste istället stuva om i mina prioriteringar, ta dom uppoffringar som faktiskt krävs. Det är inte alltid en picknick men när resultatet presenteras blir jag aldrig besviken. Besvikelsen finns i att inte försöka, i att inte göra allt jag kan för att nå dit jag vill.

I allt detta måste jag ändå ha hjälp av människor i min omgivning.
Människor som stöttar och som agerar bollplank, som tror när jag tvivlar. Människor som påminner mig om vart jag är på väg och ber mig gå när jag suttit och vilat alltför länge. Vad jag inte behöver är människor som stjäl mina drömmar och kallar dom befängda. Inte heller behöver jag människor som stjäl min energi för att själva orka. Där måste det finnas en växelverkan. Jag ger när jag har och får när jag behöver.

Time to get moving…

Läs även andra bloggares åsikter om , , , , ,

Annonser

Kommentera

Fyll i dina uppgifter nedan eller klicka på en ikon för att logga in:

WordPress.com Logo

Du kommenterar med ditt WordPress.com-konto. Logga ut / Ändra )

Twitter-bild

Du kommenterar med ditt Twitter-konto. Logga ut / Ändra )

Facebook-foto

Du kommenterar med ditt Facebook-konto. Logga ut / Ändra )

Google+ photo

Du kommenterar med ditt Google+-konto. Logga ut / Ändra )

Ansluter till %s