Att svensk tågtrafik lämnar en hel del i övrigt att önska är ingen nyhet. Nu har SJ tagit ett skamgrepp på sina passagerare i kampen för att slippa stå till svars för alla förseningar när de infört en ”kundtidtabell”. I praktiken går den ut på att tåget och passageraren har olika ankomsttider.
Att det inte löser några problem, annat än att SJ slipper betala ut resegaranti lika ofta, är självklart.
Järnvägens problem går inte att lösa på papper. De måste lösas ute i verkligheten. Att öka resurser både vad gäller personal och materiel är det enda som kan hjälpa. Underhållet är eftersatt sedan flera tiotals år tillbaks och ingen vill ta ansvar efter avregleringen och efter att ha påpekat denna sanning en gång för mycket tvingades Ulf Adelsohn i april att lämna posten som SJ:s styrelseordförande efter nio år. Japan och Schweiz lyfts gärna fram som exempel på länder där tågtrafiken fungerar med exakthet. Att Japan har ett av världens modernaste tågnät och att Schweiz har dubbelt så många anställda men bara hälften så mycket järnväg borde stämma till eftertanke hos politikerna liksom att avregleringen av järnvägen, och kollektivtrafiken, blivit en dyr och ineffektiv historia i de flesta länder där den genomförts.
Svensk järnväg behöver såväl nya spår som nya tåg, som mer personal. Endast genom det skapas en bättre tjänst som på allvar kan konkurrera med bil och flyg. Så länge politikerna vägrar inse det och hellre lägger pengar på infrastrukturlösningar som ensidigt gynnar biltrafiken är det helt omöjligt att göra annat än att skratta åt deras tomma prat om ökad kollektivtrafik och miljötänkande. Detta gäller såväl på nationell som regional nivå. Lokaltrafiken fungerar i stort exakt lika som den nationella trafiken och även där är det för lite personal, dåligt underhåll och jakten på ekonomisk vinst som är problemen.
Skall kollektivtrafik bli ett realistiskt alternativ måste det få kosta och så länge det inte fungerar och är enkelt, bekvämt och pålitligt att åka kollektivt och så länge det lappas och lagas och läggs ut dimridåer för att dölja de verkliga problemen kommer människor att fortsätta flyga och att sitta en och en i sina bilar i bilköerna.
GP,
Läs även andra bloggares åsikter om sj, järnväg, tåg, kollektivtrafik, tidtabell, underhåll
Jan Kivisaar
11 juni, 2011
Skamgrepp? Verkligen?
Så om jag skjutsar en kompis till grannstaden och säger att det tar 40 minuter, men vi är framme efter 35 minuter – har jag lurat min kompis då? Har jag trixat med tiden? Har jag ”tagit ett skamgrepp” på vederbörande?
Ulrika
11 juni, 2011
Var säger jag att SJ luras?
Min tes är att SJ med kosmetika försöker dölja problemen istället för att lösa dem vilket jag anser vara förkastligt.
Jan Kivisaar
11 juni, 2011
Kanske i rubriken, ”SJ trixar vidare”?
”Kosmetikan” består i att ge folk mer realistiska ankomsttider. Under de förutsättningar som råder, så är detta ett sätt att underlätta för människors resplaner. Nog för att SJ har problem med sin fordonsflotta, men de största problemen har sin grund i infrastrukturen (signaler, växlar, skyltar etc) – och det har SJ inte så mycket att göra med.
Ulrika
11 juni, 2011
Läser du hela mitt inlägg (och kanske det jag har skrivit tidigare och länkar till i min text) ser du att jag är fullt på det klara med att det inte är SJ som bär ansvaret för den undermåliga infrastruktur vi har när det kommer till kollektivtrafik, såväl spårbunden som annan, och att jag endast nämner SJ i samband med tabelltrixandet.
Underlättar för människors resplaner gör man genom att se till att fordonen avgår och kommer fram i tid. Det är i grunden bra att tabellerna stämmer bättre överens med verkligheten. Det konstiga inträffar när förarens och kundens verkligheter inte stämmer överens. Det är då jag undrar vad SJ har för tankar med sitt agerande.
Jan Kivisaar
11 juni, 2011
Okej, då ser vi till att förarens tidtabell är densamma som resenärens. Och vi sätter en tidtabell som gör att tåget ibland är exakt i tid och ibland är tio minuter sent.
Det är alltså bättre än att ha en tidtabell som gör att tåget ibland är exakt i tid och ibland är tio minuter före utsatt tid? Eller vänta, jag har redan svaret: Det är ett skamgrepp.
Vad jag vet så har de spanska snabbtågen AVE, som tillsammans med japanska Shinkansen har bland den bästa rättidigheten i världen, också en tidsbuffert i slutet på varje resa. Detta gör att passagerare ofta kommer fram ett antal minuter tidigare än vad som var tänkt, vilket gör att det sällan är någon som kan utnyttja den generösa resegarantin (på vissa sträckor får man annars pengarna tillbaka om man är mer än fem minuter försenad). Skamgrepp även här?
I övrigt önskar förstås även jag som lokförare (dock ej på SJ AB ska påpekas) att mer pengar ska satsas på järnvägens infrastruktur. Frågan är bara om det glest befolkade Sverige har råd att satsa på separata spår för snabbtåg. Vi får nog se våra stackars X2000-tåg trängas med pendeltåg och godståg (något både AVE och Shinkansen slipper) ett bra tag framöver är jag rädd, till men för både personal och passagerare.
Ulrika
12 juni, 2011
Det bästa är att ha EN tidtabell och att se till att den följs, det är vi nog överens om, eller?
Att tidsbuffert är en bra idé är vi också överens om. Att den även skall komma föraren tillgodo är för mig en självklarhet.