Intersexualitet och för många fingrar

Postat den22 juli, 2010

11


För många år sedan körde jag en liten skolkille i taxin. En kille som vem som helst, förutom att hans ena hand hade sex fingrar. Ingen stor grej vare sig för honom eller för nån annan. En vän jag hade en gång för länge sedan hade olika färg på sina ögon. Det ena blått och det andra brunt. Ingen stor grej vare sig för henne eller för nån annan.

Ibland blir det helt enkelt fel. Små saker, och ibland stora, som går snett under under en människas tillblivelse och egentligen är det konstigt att det inte händer oftare än det gör, med tanke på alla bitar som skall falla på plats. Detta är någonting vi alla lärt oss acceptera i takt med ökad upplysning och ökad synlighet.

Så varför är det då så svårt att diskutera ämnet intersexualitet och könstillhörighet? En  snopp eller snippa som inte ser ut som den förväntas se ut är liksom inget man pratar högt om. Dessutom gör läkarna allt vad dom kan för att pressa in dessa snoppar och snippor i sina respektive könsnormativa fack i stället för att bidra till kunskap och medvetenhet och se till att människorna det rör mår bra som de är.

Låt mig berätta en historia för att få er att fatta vad det handlar om.
Jag känner en kvinna som föddes fullt frisk. Ett glatt och soligt litet flickebarn som följde sin kurva precis och som utvecklades helt perfekt. Problemet var att hon, ja, jag säger hon, för det är den rollen läkarna rent fysiskt pressat in henne i, hade en intersexuell diagnos, Turners syndrom, som i hennes fall resulterat i en missbildad snippa och dåligt utvecklade inre könsorgan. Redan som spädbarn genomgick hon sin första operation.

Flickan växte och blev stor. Större än de flesta med Turners syndrom. Detta tack vare läkarnas kompetens på området. Hon mådde oförskämt bra och hade inga som helst bekymmer med sin missbildade snippa. bekymret var omgivningen som tittade storögt när hon visade sig naken. Vid fjorton års ålder var det dock dags att sätta in den stora stöten. Flickan skulle nu in i puberteten och eftersom hennes inre könsorgan inte fungerade som de skulle var risken stor att hon skulle kunna bli en han.

Alltså lades hon på operationsbordet och förvandlingen till kvinna började.
Såväl yttre som inre könsorgan angreps. Operationen var stor, tog tid men förlöpte väl. Så småningom kom hon hem, läkte ihop och konstaterade att hon nu såg ut som kvinna. Den missbildade snippan hade fixats till och allt var frid och fröjd ända till den dag hon upptäckte att all den känslighet och förmåga till sexuell njutning hon tidigare haft, nu var som bortblåst. Svaret hon fick när hon yppade detta för läkarna var olika varianter av ”men knulla kan du ju göra ändå, var glad för det.” (Synen på kvinnors sexualitet är, vad som än sägs, nämligen något som fortfarande är stenålders. Det räcker att titta på vilken p-rulle som helst för att bevisa den tesen)

Flickan blev kvinna och med tiden en mästare på att fejka orgasmer. I hemlighet sörjde hon sin förmåga, i stället för att våga prata om förlusten och tillsammans med sina partners finna en annan väg. Vid dryga trettio, återfann hon, tack var att hon vägrade ge upp, på egen hand förmågan så denna historia har ändå ett hyfsat lyckat slut trots att hon blev bestulen på femton års okej sex bara för att läkarna, och resten av våra medmänniskor, vill pressa in oss i ett av två fack; det manliga eller det kvinnliga. Nåt tredje fack finns inte och får inte finnas.

Ni som känner mig väl vet att det är mig själv jag pratar om. Historien delar jag dock med många, och långt ifrån alla har samma tur som jag.

Problemet är att eftersom det är skambelagt och tabu att prata om vet vi inte om det.

Det är inte okej att beröva människor olika färdigheter bara för att de skall passa in i normativa fack. För att återknyta till inledningen: Hade vi accepterat att göra min vän blind på ena ögat för att ge båda hennes ögon samma färg? Hade vi accepterat att den lille skolkillen inte kunnat använda sin hand fullt ut bara den fick fem fingrar? Knappast. Ändå låter vi läkarna fortsätta bygga skrämmande monument över sin egen förträfflighet.

Läs gärna Immanuels bloggpost som inspirerade mig att skriva denna post.

Läs även andra bloggares åsikter om , , , , , , , , , , , , ,

Inlagd i:personligt